Människofiskare!?!

De senaste dagarna har olika samtal fört in på vad Jesus sa om ”människofiskare” och vad kyrkan gjort av det. Min slutsats är att kyrkan, genom att bygga traditioner, har fastnat i ett statiskt förhållande till människofiskandet. Det började enkelt:

Jesus sade till dem: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.”
Mark 1:7

 

Kallelsen är: ”Följ mig!”.
Löftet (och konsekvensen) är: ”jag göra er till människofiskare.”

 

(Men även det enkla kan missuppfattas…)
<———-

 
För en del, t.ex. flertalet inblandade i nämnda samtal, är löftet litet skrämmande. Efter en uppväxt med ”gå ut, gå ut, gå ut, gå ut!” är det förknippat med trauman att tänka på att tala med okända på gator och torg om Jesus. Så att bli människofiskare – det är inget gott löfte, utan ett prestationstvång. I min reaktion är det så, en reaktion orsakad av bristande vishet i generationer före mig. Men hur är det egentligen?
Hur kan vi närma oss begreppet människofiskare på ett vist sätt?

Jag tänker att det finns olika typer av fiskare. Eller i alla fall olika metoder för fiske, som passar olika personligheter olika bra. Till exempel kan vi se

 

• Dykare med harpungevär
• Harpunerare från båt
• Harpunerare stående i vattnet
• Kastspöfiske (inkluderar spinn- och flugfiske, o.dyl.)
• Mete
• Kastnät, stående i vattnet
• Kastnät från båt
• Not (liknar trål, men är skonsamt och landnära)
• Nät/ryssja/mjärde

 

-Vi ser här den vildsint äventyrlige dykaren, som kastar sig ner i fiskens element och letar runt klippblocken efter skottläge på en firre i taget, men som gärna har bältet fullt när han kommer upp igen. Helst haj…
-Vi ser harpuneraren, som glider i en båt och letar efter fisk.
”Ha, där kom en, den tar jag!”
-Vi ser harpuneraren i vattnet som står blick stilla med harpunen höjd. Så kommer en fisk och tjoff sitter harpunen i den och den tas hem.
-Kastspöfiskaren står på land eller i en båt och skickar ut bete, söker systematisk av ett område och får emellanåt napp. Om det är en stimfisk så skickar man ut betet till samma ställe igen och drar in en till, tills stimmet flyttat sig.
-Metaren lägger ut sitt bete och väntar. Väntar. Om betet är rätt, platsen och tiden likaså, då kommer det fisk och med litet tur biter de i betet så att de fastnar på kroken.
—Alla dessa tar alltid en fisk i taget.

-Kastnätfiskaren som står i vattnet ser vi också stå stilla, länge. Plötsligt kastar hon nätet, när hon sett ett litet stim med fisk. Ibland kastar hon efter enstaka fisk också.
-Kastnätfiskaren i båten, så. Hon tar sig ut på djupt vatten och kastar sitt nät, oftast på vinst och förlust. Endast i speciella fall kan hon se fiskarna innan. Ibland kommer nätet upp fullt med fisk, ibland tomt, och allt däremellan.
-Notdragarna lägger sitt nät i en kurva en bit ut från land, med rep mellan ändarna och land, med landändarna långt isär. Sedan drar de in nätet till land igen, inåt land, mot varandra, och snör så av fiskarnas rymningsvägar tills de är i kassen och dras upp på land. Ett notdrag får alltid många fiskar, om det alls finns fisk i sjön.
-Nät, ryssja och mjärde läggs ut från en båt och får ligga ett tag. Sedan tar fiskaren sig ut och ser efter om något fastnat och i så fall vad.
—Nät och fällor tar oftast många fiskar i varje försök.

Vilken metod ville Jesus lära sina lärjungar?

Det är samma fråga som ”vilken metod är bäst?”. Och vilken är bäst? Vad menas med ”bäst”?
I kyrkans traditioner hyllas gärna dykaren. Det är ju häftigt att gå ner i djupet och aktivt söka ut bytet. Aktivt! Farligt och spännande, ju! Äventyr! Risk – nej fara!
Metaren sitter på land och kommer lika ofta tillbaka med lika mycket, lika god fisk.
Notdragarna, eller trålarna, tar hem mängder med fisk varje gång. Industriellt effektiv aktivitet!
De som lägger ut nät gör ju inget…men tar hem fisk.

Aktivitet – ger hyllningar. Stillsamt – inte. Oberoende av effektivitet.

Jag tror att Jesus kände sina lärjungar så väl att han visste att de alla hade olika fallenhet för de olika metoderna. Jag tror inte att han lärde dem alla samma sak på samma sätt, utan visade på många sätt så de kunde falla in i de metoder de hade fallenhet för.

Jag tror att kyrkan behöver undervisa om, utrusta till och uppmuntra alla metoder för människofiske. Ingen som vill följa Jesus undgår löftet att bli människofiskare. Inte ens om det skrämmer. MEN det finns olika sätt och alla är bra.

Denna metod rekommenderas inte.

Fiskar du med harpun, krok eller nät? Hur gör din församling?
Står du på land, i vattnet eller i båt? Eller simmar du? Hur gör din församling?
Är du fysiskt aktiv med att leta reda på fisken, eller vet du var de kommer och väntar på dem där? Hur gör din församling?

 

 

Det finns ingen gradering eller värdering i löftet. Jesus ska göra den som följer honom till människofiskare. Han, Jesus, ska göra följaren till människofiskare. En fiskare som använder de metoder som är mest lämpade för fiskaren, för vattnet och för fisken.

Jag hoppas och ber att du och din församling ska be om, utrusta, uppmuntra alla slags fiskare, så att din församling kan fånga fisk av varje slag, i mängd såväl som enstaka.
Jag tror att det var så Jesus menade:
+ alla får vara med, med sina förutsättningar,
+ vi ska tillsammans ge varandra möjligheten att fiska på olika sätt,
+ ingen får dömas ut, för att dennes förutsättningar inte stämmer med något slags idealbild.

Fiska där du är – på det sätt Jesus lärt dig.
Fiska där ni är  – på de   sätt Jesus lärt er  .

 

 

 

PS ”Idealbild” låter farligt likt ”idolbild”, som betyder ”avgudabild”. Vad menar du, när du talar om idealbild?  DS